xholycrap

Hittade en bild på pappa.

Bilden togs för snart ett år sedan, på midsommar. Hela familjen samlad hemma hos pappa. Den sista midsommaren tillsammans. Alla dessa högtider kommer aldrig bli dem samma nå mer. Alltid kommer pappa saknas där.

 

Minns tillbaka på nyår. Jag pappa och Anne åt god mat, drack vin och umgicks.

Jag kännde mig väldigt kluven och ledsen hela den dagen. Tankarna fanns hela tiden där att det var sista nyåret med pappa - att året vi inväntade skulle bli hans sista. Tror att vi alla tre var sorgsna. Vi kollade på fyverkerier från verandan. Vid tolvslaget kramade jag pappa och viskade "jag älskar dig". Det är sådanna minnen som dyker upp i huvudet. Som gör att  man vareda dag måste kämpa mot saknaden och smärtan. Folk säger att smärtan och sorgen försvinner med åren, att man lär sig leva med den. Jag har svårt att tro på det. Alla känslor blir tyngre för varje dag. Det gör så jävla ont.