saknad
En sådan kväll igen.
Saknaden gör sig så påminnd och jag tänker på allt som har hänt.
Jag får någon slags panikångest när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att få träffa dig.
Att varje steg som jag tar i livet och har tagit sedan du försvann, kommer du inte kunna vara med om, kunna prata om. Vissa dagar när jag har tråkigt så drömmer jag om att du fortfarande lever och att jag då skulle kunna åka till huset och till dig, äta god mat tillsammans med dig och Anne och bara vara. Det gör mig så fruktansvärt ledsen att det aldrig kommer att ske. Tanken kommer än idag att "jag ska ringa pappa". Jag har inte kunnat radera ditt nummer från min kontaktlista. Jag har tillochmed klickat på kontakten "pappa" för att mötas av telefonsvar. Det är nästan tur att det är en automatisk och inte en som du spelat in själv. Eller ta bort de sms jag har från dig. Det går inte.
En kväll som denna skulle jag satt igång vhs:en och kollat på det inspelade bandet "vh 50 år". Bara för att se dig i rörelse, höra dig prata och skoja och må bra. Eller ta fram en utav dina tröjor och lukta på. Men ikväll går det inte, klarar inte av det. Att förlora en anhörig - en förälder, det är sjukt. Du finns alltid i mina tankar, men tänker inte hela tiden att du är borta. Tänker att du en dag ska komma tillbaka. Men det kommer du inte och när jag inser det så brister allt. Igen.
Jag försöker sätta ord och rätt tankar på detta. Förtvivlan att du inte längre finns. Jag blir arg och frustrerad att du tog ditt sista andetag så ung och att jag och mina syskon skulle förlora dig så tidigt. Ingen ska behöva gå igenom allt det du gjorde. Du var en kämpe in i det sista.
Jag vet inte rikitgt varför jag skriver allt detta här. Kanske det är för att skriva av mig. Alla tankar som hela tiden snurrar i huvudet, all saknad som måste få komma ut i text. Jag funderar fortfarande på allt det här och jag kommer nog göra det hela mitt liv. Men en sak vet jag, saknaden är vidrig och att leva med detta är även det sjukt jävla vidrigt. Jag är förbannad och besviken på livet, att det blev såhär.
Jag kommer alltid älska dig pappa.
